749
redigeringar
Ändringar
Skapade sidan med 'Mor Elsa var född 1877. I 2O-årsåldern blev hon anställd hos en ingenjör John Andersson och hans hustru i Stockholm. Troligen var ingenjörsfamiljen förmögen och hade s...'
Mor Elsa var född 1877. I 2O-årsåldern blev hon anställd hos en ingenjör John Andersson och hans hustru i Stockholm. Troligen var ingenjörsfamiljen förmögen och hade sin bostad på Östermalm, Ja, kanske rentav på Strandvägen. Hur länge hon var hos familjen Andersson i Stockholm är mig obekant. Måhända var det ett par år. Att hon gjort sig mycket omtyckt torde vara säkert. En liten historia, berättad för mig av min kusin Anna-Greta, är värd att återges.
Anna-Greta hade hört den av sin faster, tillika min moster Ellen, f. 1879, som också var i Stockholm, kanske för att hälsa på vår mor Elsa. En bror till de båda systrarna, Elof. f. 1874, Anna-Gretas far var då och då också i huvudstaden, sysselsatt med stenhuggeriarbeten. De tre syskonen träffades al1temellanåt.
Moster Ellen var nu och hälsade på sin syster. Hon hade emellertid kommit lite olämpllgt. Familjen Andersson skulle nämligen ha stor middag och mor Elsa hade fullt upp att göra i köket med matlagning och hushållsbestyr. Måhända var moster Ellen där och hjälpte till. Mitt i all brådskan och alla bestyr som hör ett förestående kalas till knackade det på köksdörren och in kommer en skärslipare och bjöd ut sina tjänster. Han hade säkerligen varit där flera gånger förr och hade slipaE förskiirare och andra köks-
knivar. Men deuna gång betackade sig mor Elsför den hJälp skiirsllparen vII1e
erbjuda. Hon hade aIlt annat att göra än att plocka fram attiralJer till skåir-
sliparen. Men han var envls och vlIle lnEe gå sln väg. Trots ldeliga uppmanln-
gar stod han kvar, Kanske var han angelägen att få en llten del av vad som
gJordes l ordning i lcöket, tilI kallaset. T111 slut tröt, tåLamodet på mor Elsa.
Stark och int,e så llte manhaftig som hon var tog hon resolut skåirsllparen
under armarna och lyfte ut honom i förstugan, säkerllgen med uppmatng att
komma tillbaka vld ett mera passande tilIfä11e.
Denna 1111a llstoria är väI lnte alls märkvärdig. Den ger dock en bild av
hur kavaE mor EIsa var.
Ingenjör Andersson och hans hustru emigrerade ernellerttd tl11 Cuba och mor
EIsa blev engagerad på annat håtl. Oetfl var väI omkrlng sekelskiftet. Vad
lngenJören sysslade med på Cuba är väl int.e rikLigt bekant. Troligen var det
byggeaskap. Efter några år var famlljen Andersson emellertid åter i Sverige
och då bosatte de slg 1 Båstad, där de hade en sommarvilla alltsedan Stock-
holmstlden. Och dit kom nu också mor Elsa. Hon blev alltså återanstäIld, san-
noLikt på grund av sina kvalifikatloner från anställnlngen 1 Stockholm några
år tidlgare. Men nu blev hon inte ensam om att gå fanllJeu Andersson tlll-
handa. Där fanns också en ny tjänsteande: Erika. Vad hon hett,e mer än Erika
och varlfrån hon korn är obekant. Men de båda unga kvinnorna korn att bli
)
I,
I
\
I
mycket goda vänner, en vänskap som kom att vara i flera årtionden, ja,
ända in på 1920-talet. Livet I Båstad kom att bli fyllt av verksamhet för
ingenjören, hans hustru och de båda tjänsteandarna. Sannolikt hade han
lyckats skaffa slg ett betydande kapital på Cuba. Högt uppe på Hallands-
åsen köpte han ansenlig bit mark. Där satte han igång att bygga ett stort
chäteau som han kallade Bueoa Vista. Och de båda unga kvlnnorna fick min-
sann vara med och hjäIpa tiIl, t.o.flI. i grovarbetet. Huset stod färdigt
efter två års byggnadsarbete 1908. Mor Elsofick emelLertid inte vara med
om inflyttnlngen. Giftermålstankar kom i vägen för hennes vidare hjälpsam-
het mot ingenjör Andersson och hans hustru. Därhenrira vid Killlngetorp 1
Lännsäs skogsbygd gick Oscar och väntade på att föra sin Elsa i brudstol.
Bröllopet kom att stå I maj 1909. Bland bröllopspresenterna fanns också
sådan från Cuba-Anderssons, som de kallades i Båstad.
1911 hade emellertid familjen Andersson tröttnat på sitt stora hus. Då
bar det lväg till U.S.A., där de för allt framgent stannade. llors goda vän
Erika tog de med sig. Kontakten mell an de båda goda vännerna uppehölls
dock brevledes. Inte heller ingenjör Anderssons glömde bort rnor E1sa. Nå-
gon gång i början av 1920-talet kom till mor §}sa t,vå sLora foton av det
åldrande paret. Dessa foton tirllsammans med ett fitet amatörkort med mor
ELsa och Erika poserande på en stor stenbumling utanför Buena Vlsta och
på vars krön en "kanonkula" placerats har jag tillställt, ledningen för nu-
varande ägaren av den stora anläggningen. KanonkuLan eller projekLilen
hade ingenjör andersson forslat hem från Cuba. Den 1är vid krigiska för-
veckliugar slagit ner på hans ägor där.
Det stora huset och anläggningen på Hallandsåsen har efter iagenjör Anders-
sons ägo varit föremål för diverse aktiviteter men ägs sedan några årtion-
den av Lunds stift och användes som kursgård och gästhem (stifesgård).
De härovan nämnda korten skickade jag i december 1985 t.i11 Lunds Stiftsgård
i Båstad tillsammans med några rader av mina hågkomster. Omgående fick jag
ett tackbrev från stifEsgårdens föreståndare med några knapphändiga upp-
lysnlngar om ingenjören Andersson som härgtanrnade från B1ekinge. Han menade
att korten och mlna rader var intressant och att de borde ramas in så att
stlftsgårdeus gäster kunde btlda sig en uppfattnlng om det stora husets
tillkomst'
=============
I första hälften av oktober innevarande år gjorde lngrid och jag en rund-
resa i södra Sverige. Det blev besök i Kivik, Simrlshamn, AIe stenar vid
Kåseberga, Dag Hommarski'&-1ds Backåkra, Ystad, §jöbo m.f f . intressanta plat-
ser, därefter nordväst ut över Skåneslätten med sina åsar. Vi hade planerat
att tillbringa en natL i Båstad för att där uppliva gamla minnen, aets f§r
\
\
min del från 1922, då jag fick följa med mlua föräldrar LlII Ma1ens havsbad 1
Båstad, dels från börJan av 1950-talet tillsamnans med min famiU.-Komna til1
Båstad den 10 oktober hade vi tänkt oss att få bo i stiftsgårdens gästhem,
varför färden genasä,t-ä1ldes ditupp. Där var emellertid fu1lt med folk. Vi
gick runt lite och tittade på det stora huset och på utsikEen över havet och
på stenbumlingen med kanonkulan. Sen promenerade vi uppför den maguifika trap' -
pan och hamnade mitt i eftermiddagskaffet bland en mängd såväI äldre som unga
,männlskor. Snart nog uppenbarade sig en mycket vänllg dam och frågade vad hon
kunde stå t111 tJänst med. Jag talade om vad vi hette och varifrån vl kom och
att Jag för två år sen hade haft brevkontakt med sttftsgårdens föreståndare,
Per Axerup (präst). --rtjär kommer han", sa darnen som synbarligen var husets
värdlena. Jag talade om för präsLen vem jag var och frågade om mit.t namn sa
honom någontlng. Då han inte kunde erinra sig sammaohanget nämnde Jag omaitt
brev och dess innehåIl. -r'Komr kom", sa han. Och där 1 en av de stora salarna
visade han upp mitt brev med foto av mor Elsa och hennes kollega Erlka upp-
klättrade på stenen med kanonkulan. Nu satt brevet och fotot prydligt inom
glas och ram.
Prästen var en mycket vän1ig och sympat,isk man. Tyvärr hann vi inte växla så
många ord. Han höll just på att ta avsked Erv en grupp kursdeltagar(. Den för-
tjusande värdinnan bjöd på kaffe och äppellaka, varvid vi fick en angenäm prat,-
stund om Buena Vista, om ingenjören Anderssion och inte minst om minnena från
Båstad och Malen, där mor Elsa tiIl mycken deI flck vara huvudpersonen.
Ovanstående några erinringar från ett besök i det ymniga Skåneland samt från
en titt in I minnenas skattkanrnare. Oktober: 1987, !&q.
Anna-Greta hade hört den av sin faster, tillika min moster Ellen, f. 1879, som också var i Stockholm, kanske för att hälsa på vår mor Elsa. En bror till de båda systrarna, Elof. f. 1874, Anna-Gretas far var då och då också i huvudstaden, sysselsatt med stenhuggeriarbeten. De tre syskonen träffades al1temellanåt.
Moster Ellen var nu och hälsade på sin syster. Hon hade emellertid kommit lite olämpllgt. Familjen Andersson skulle nämligen ha stor middag och mor Elsa hade fullt upp att göra i köket med matlagning och hushållsbestyr. Måhända var moster Ellen där och hjälpte till. Mitt i all brådskan och alla bestyr som hör ett förestående kalas till knackade det på köksdörren och in kommer en skärslipare och bjöd ut sina tjänster. Han hade säkerligen varit där flera gånger förr och hade slipaE förskiirare och andra köks-
knivar. Men deuna gång betackade sig mor Elsför den hJälp skiirsllparen vII1e
erbjuda. Hon hade aIlt annat att göra än att plocka fram attiralJer till skåir-
sliparen. Men han var envls och vlIle lnEe gå sln väg. Trots ldeliga uppmanln-
gar stod han kvar, Kanske var han angelägen att få en llten del av vad som
gJordes l ordning i lcöket, tilI kallaset. T111 slut tröt, tåLamodet på mor Elsa.
Stark och int,e så llte manhaftig som hon var tog hon resolut skåirsllparen
under armarna och lyfte ut honom i förstugan, säkerllgen med uppmatng att
komma tillbaka vld ett mera passande tilIfä11e.
Denna 1111a llstoria är väI lnte alls märkvärdig. Den ger dock en bild av
hur kavaE mor EIsa var.
Ingenjör Andersson och hans hustru emigrerade ernellerttd tl11 Cuba och mor
EIsa blev engagerad på annat håtl. Oetfl var väI omkrlng sekelskiftet. Vad
lngenJören sysslade med på Cuba är väl int.e rikLigt bekant. Troligen var det
byggeaskap. Efter några år var famlljen Andersson emellertid åter i Sverige
och då bosatte de slg 1 Båstad, där de hade en sommarvilla alltsedan Stock-
holmstlden. Och dit kom nu också mor Elsa. Hon blev alltså återanstäIld, san-
noLikt på grund av sina kvalifikatloner från anställnlngen 1 Stockholm några
år tidlgare. Men nu blev hon inte ensam om att gå fanllJeu Andersson tlll-
handa. Där fanns också en ny tjänsteande: Erika. Vad hon hett,e mer än Erika
och varlfrån hon korn är obekant. Men de båda unga kvinnorna korn att bli
)
I,
I
\
I
mycket goda vänner, en vänskap som kom att vara i flera årtionden, ja,
ända in på 1920-talet. Livet I Båstad kom att bli fyllt av verksamhet för
ingenjören, hans hustru och de båda tjänsteandarna. Sannolikt hade han
lyckats skaffa slg ett betydande kapital på Cuba. Högt uppe på Hallands-
åsen köpte han ansenlig bit mark. Där satte han igång att bygga ett stort
chäteau som han kallade Bueoa Vista. Och de båda unga kvlnnorna fick min-
sann vara med och hjäIpa tiIl, t.o.flI. i grovarbetet. Huset stod färdigt
efter två års byggnadsarbete 1908. Mor Elsofick emelLertid inte vara med
om inflyttnlngen. Giftermålstankar kom i vägen för hennes vidare hjälpsam-
het mot ingenjör Andersson och hans hustru. Därhenrira vid Killlngetorp 1
Lännsäs skogsbygd gick Oscar och väntade på att föra sin Elsa i brudstol.
Bröllopet kom att stå I maj 1909. Bland bröllopspresenterna fanns också
sådan från Cuba-Anderssons, som de kallades i Båstad.
1911 hade emellertid familjen Andersson tröttnat på sitt stora hus. Då
bar det lväg till U.S.A., där de för allt framgent stannade. llors goda vän
Erika tog de med sig. Kontakten mell an de båda goda vännerna uppehölls
dock brevledes. Inte heller ingenjör Anderssons glömde bort rnor E1sa. Nå-
gon gång i början av 1920-talet kom till mor §}sa t,vå sLora foton av det
åldrande paret. Dessa foton tirllsammans med ett fitet amatörkort med mor
ELsa och Erika poserande på en stor stenbumling utanför Buena Vlsta och
på vars krön en "kanonkula" placerats har jag tillställt, ledningen för nu-
varande ägaren av den stora anläggningen. KanonkuLan eller projekLilen
hade ingenjör andersson forslat hem från Cuba. Den 1är vid krigiska för-
veckliugar slagit ner på hans ägor där.
Det stora huset och anläggningen på Hallandsåsen har efter iagenjör Anders-
sons ägo varit föremål för diverse aktiviteter men ägs sedan några årtion-
den av Lunds stift och användes som kursgård och gästhem (stifesgård).
De härovan nämnda korten skickade jag i december 1985 t.i11 Lunds Stiftsgård
i Båstad tillsammans med några rader av mina hågkomster. Omgående fick jag
ett tackbrev från stifEsgårdens föreståndare med några knapphändiga upp-
lysnlngar om ingenjören Andersson som härgtanrnade från B1ekinge. Han menade
att korten och mlna rader var intressant och att de borde ramas in så att
stlftsgårdeus gäster kunde btlda sig en uppfattnlng om det stora husets
tillkomst'
=============
I första hälften av oktober innevarande år gjorde lngrid och jag en rund-
resa i södra Sverige. Det blev besök i Kivik, Simrlshamn, AIe stenar vid
Kåseberga, Dag Hommarski'&-1ds Backåkra, Ystad, §jöbo m.f f . intressanta plat-
ser, därefter nordväst ut över Skåneslätten med sina åsar. Vi hade planerat
att tillbringa en natL i Båstad för att där uppliva gamla minnen, aets f§r
\
\
min del från 1922, då jag fick följa med mlua föräldrar LlII Ma1ens havsbad 1
Båstad, dels från börJan av 1950-talet tillsamnans med min famiU.-Komna til1
Båstad den 10 oktober hade vi tänkt oss att få bo i stiftsgårdens gästhem,
varför färden genasä,t-ä1ldes ditupp. Där var emellertid fu1lt med folk. Vi
gick runt lite och tittade på det stora huset och på utsikEen över havet och
på stenbumlingen med kanonkulan. Sen promenerade vi uppför den maguifika trap' -
pan och hamnade mitt i eftermiddagskaffet bland en mängd såväI äldre som unga
,männlskor. Snart nog uppenbarade sig en mycket vänllg dam och frågade vad hon
kunde stå t111 tJänst med. Jag talade om vad vi hette och varifrån vl kom och
att Jag för två år sen hade haft brevkontakt med sttftsgårdens föreståndare,
Per Axerup (präst). --rtjär kommer han", sa darnen som synbarligen var husets
värdlena. Jag talade om för präsLen vem jag var och frågade om mit.t namn sa
honom någontlng. Då han inte kunde erinra sig sammaohanget nämnde Jag omaitt
brev och dess innehåIl. -r'Komr kom", sa han. Och där 1 en av de stora salarna
visade han upp mitt brev med foto av mor Elsa och hennes kollega Erlka upp-
klättrade på stenen med kanonkulan. Nu satt brevet och fotot prydligt inom
glas och ram.
Prästen var en mycket vän1ig och sympat,isk man. Tyvärr hann vi inte växla så
många ord. Han höll just på att ta avsked Erv en grupp kursdeltagar(. Den för-
tjusande värdinnan bjöd på kaffe och äppellaka, varvid vi fick en angenäm prat,-
stund om Buena Vista, om ingenjören Anderssion och inte minst om minnena från
Båstad och Malen, där mor Elsa tiIl mycken deI flck vara huvudpersonen.
Ovanstående några erinringar från ett besök i det ymniga Skåneland samt från
en titt in I minnenas skattkanrnare. Oktober: 1987, !&q.