749
redigeringar
Ändringar
Hanna Andersson (visa wikitext)
Versionen från 10 november 2012 kl. 11.59
, 10 november 2012 kl. 11.59ingen redigeringssammanfattning
tråden emellan… Tyvärr en förlorad kunskap idag. Hon exponerade sitt skadade och stelopererade
tråden emellan… Tyvärr en förlorad kunskap idag. Hon exponerade sitt skadade och stelopererade
långfinger, som fascinerade mig hela hennes liv . Jag fick dock aldrig veta vad som hade hänt…
långfinger, som fascinerade mig hela hennes liv . Jag fick dock aldrig veta vad som hade hänt…
Min mormors hus och trädgård var en tid universums medelpunkt. Entrén till trädgården med den pampiga smidesgrinden och innanför den den stora kastanjen, som det gick åt två, kanske tre barn för att famna.
Grannens bondgård med kor att mota hem från betet under ljusa sommarkvällar och efter mjölkningen bära hem mjölk till mormor ifrån. Hon hällde mjölken i en spillkum, som stod kallt i det stora avlånga skafferiet medan grädden la sig ovanpå för att skummas av nästa dag.
Den prunkande trädgården med stora gräsmattor, med trädgårdsmöbeln för sommarens söndagsfika och dessemellan ett parti chinaschack, de många vackra sommarblommorna och ett välskött trädgårdsland alldeles intill den spännande jordkällaren med sin fuktiga doft av potatis….
Drog fikat ut mot kvällen satt mormor i sin stol med tjocka strumpor där myggen satt tätt. Jag betraktade fascinerad hur hon lät dem suga färdigt och flyga vidare, till synes helt opåverkad….
Uthuset, där dasset låg i ena ändan och under mina tidigare år hushållsgrisen bodde i den andra. Att den blev till julskinka och annan julmat till oss alla tror jag aldrig jag förstod.
Adventstiden var extra spännande, det brann hemtrevligt i köksspisen ,ljusen var tända, kaffet var dukat i köket och jag satt i kökssoffan med ryggen mot fönstret.
Mina tvillingmorbröder, som älskade mig högt, blev aldrig vuxna och skojade ständigt med mig. Plötsligt knackade det på fönsterrutan och jag kände en skräckblandad förtjusning då jag skymtade ett tomteansikte i decembermörkret, förebådande allt underbart, som komma skulle.
Julafton kom och ”doppet i grytan”. De långa eftermiddagstimmarna före julklappsutdelningen tillbringade jag i vindsrummet, där julklappar till alla, vuxna som barn, trängdes på golvet. Spänningen steg och kulminerade då tomten äntligen kom, den riktiga tomten, med skägg av blånor med särskild tomtedoft.
Trettondagsafton, Hannadagen, mormors namnsdag, som alltid firades med pompa och ståt….Sång och musik fyllde stugan och jag fick påbörja den kommande granplundringen med att tugga kristyrkonfekten med bokmärksänglarna och tomtarna…
Min älskade dotter Anna föddes i februari 1970 oh endast ett par dagar därefter lämnade min mormor sin plats på jorden, kanske till henne.Jag kan se vissa likheter hos de båda, en resning och en stolthet, en stark integritet…. För mig innebar detta att jag inte kunde följa mormor till graven annat än i mina tankar….
Där jag sitter nu och skriver kan jag se den tennskål, som jag vet var fylld med lila tulpaner och de vackra tennljusstakarna, som var tända vid minnesstunden.
Jag konstaterar stilla att de allra käraste föremål, som är mina idag har en gång varit min mormors och jag minns henne med stor glädje och en varm tacksamhet.
Örebro i november 2009. Inger