Carl Samuel Bruse

Carl Bruse

Carl Bruse föddes den 25:e juli 1873 i byn Brunsberg i Brunskogs socken, Jösse härad i Värmland, som Carl Samuel Olsson, son till maskinisten och skepparen Samuel Olsson och dennes hustru Clara Maria Persdotter. Carl var den femte av sju syskon. Fadern kom ursprungligen från Trankil socken längst ner i sydvästra hörnet av Värmland, på gränsen mot Dalsland och Norge. Modern kom från Billingsfors mitt i norra delen av Dalsland.

I dalgången mellan sjöarna Värmeln och Säveln rinner det vatten som kallas Brunsbergsälven. I dalgången gick från 1871 också Nordvästra stambanan, idag Värmlandsbanan, som sammanbinder Västra stambanan med Norge från Laxå i Närke. Spångedal är ett gammalt namn för byn Brunsberg, som ligger mitt på sträckan mellan sjöarna. På platsen fanns från andra halvan av 1600-talet en stångjärnshammare som utvecklades till Brunsbergs bruk. Brukets verksamhet upphörde på 1880-talet.

Barndom och ungdom

Eftersom fadern Samuel arbetade som maskinist på Brunsbergs bruks ångbåt bodde familjen i ett av de hus som kallades Basarerna, en rad med tjänstebostäder för brukets anställda som ligger längs järnvägen vid nuvarande Brunsbergs station. Sommaren 1880, när Carl fyllde sju, gick han en termin om tio veckor i småskolan i Moriansfors, ett bruk som ligger någon kilometer öster om Brunsberg. Efter det gick han i folkskola och fortsättningsskola vid bruket i Brunsberg. Efter fortsättningsskolan läste Carl "för prästen" och konfirmerades i oktober 1888.

Den snart 16-årige Carls första arbete blev som eldare på ångbåten Borgvik som fadern Samuel förde befälet på. Med båten bogserade de kol och timmer från Brunsberg över sjön Värmeln ner till Borgvik. Arbetet på bogserbåten startade så tidigt på våren som det var möjligt och i början av säsongen var det mycket att göra med timret som avverkats under vintern. Mot slutet av sommaren och under hösten var arbetet lugnare. Sista resan gjordes sent i november och under vintern 1890 hjälpte Carl till vid bruket med mätning av timmer och när våren kom vidtog arbetet på bogserbåten igen.

Föräldrarna tänkte sig att Carl så småningom skulle efterträda fadern som maskinist på Borgvik, men Carl ville inte det. Han hade intresserat sig för militäryrket och för volontärskolan och fick till slut sina föräldrars motvillga godkännande att söka anställning som militär. Efter två år på bogserbåten om sommaren och med timmermätning på vintern började den snart 18-årige Carl sin anställning som volontär vid Alsters kompani av Nerikes regemente.

Rekrytutbildning vid Sannahed

Ett vanligt sätt att bli officer var att börja som volontär. Volontärerna var frivilliga som utbildade sig oavlönade till underofficerare och officerare både vid armén och flottan. Den 22 april 1891, med tre månader kvar till sin artonde födelsedag, antogs Carl till volontär vid Närkes regemente. N:r 88 Olsson vid Alsters kompani blir snart N:r 88 Bruse. Carl Olsson får alltså soldatnamnet Bruse, förmodligen taget från hans hemort Brunskog.

Vid Sannahed mellan Kumla och Hallsberg genomgick Carl den 90 dagar långa rekrytutbildningen under sommaren 1891. Carl var en av 17 rekrytvolontärer och han var en av de yngsta och hans skolutbildning heller inte lika bra som de andras så han fick anstränga sig hårt för att hålla jämna steg med sina kamrater.

Infanterivolontärskolan i Karlsborg

Carl utbildades vid infanterivolontärskolan i Karlsborg och avlade korpralsexamen i juni 1892 och underofficersexamen i juni 1893, båda med beröm godkända.

Underofficer Carl Bruse

Examensbetyg från underofficersskolan

1893 slogs Närkes regemente och Livregementets grenadjärkår samman och bildade Livregementet till fot. Livregementets grenadjärkår hade ursprungligen övningsplats vid Utnäs löt i Strömsholm medan Närkes regemente höll till vid Sannahed söder om Kumla. De båda gamla regementena bildade varsin bataljon i det nya och övningsplats blev Sannahed.

När Carl Olsson som 21-åring kallades till mönstring i Jösse härads kompaniområde 1894 var han alltså redan militär. I inskrivningslängden fick han inget nummer med kommentaren att han var volontär i Livregementet till fot. Soldatnamnet Bruse noterades bredvid hans patronymikon Samuelsson. Förmodligen var Carl inte på plats vid inskrivningen eftersom man inte noterat att han kallades Olsson.

Sergeant av 2:dra klass

Carl deltog i arméns fälttjänstövningar i Uppland 1894 och i desamma i Närke 1895, och 1897 förordnades han till volontärvicekorpral med lön. I september-oktober 1897 var Carl kommenderad som biträde åt läraren i militärövningar vid Örebro högre allmänna elementarläroverk, eller "Karro". Militärövningar var en obligatorisk del i skolutbildningen på den här tiden och utövades i anslutning till gymnastikutbildningen. Två gånger om året, en gång på hösten och en gång på våren, hade man utsträckta militärövningar med exercis, kompaniövningar, skjutövningar och liknande.

På sommaren 1898 var Carl kommenderad vid infanteriskjutskolan i Rosersberg och i november samma år konstituerades Volontärkorpralen vid Östra Nerikes kompani N:r 129 Carl Samuel Bruse till sergeant av 2:dra klassen med tillhörande lön och andra förmåner. Som sergeant vid regementet tillhörde Carl det 7:de - Vestra Nerikes kompani där friherre Fabian de Geer tidigare varit kompanichef. 1902 och 1903 deltog Carl i fälttjänstövningarna i Södermanland respektive Södermanland-Närke.

1904 begärde och fick Carl avsked från sin fasta tjänst vid regementet men kvarstod som oavlönad, "över stat". 1907 lämnade Carl även sin oavlönade tjänst och övergick i reserven. Han uppfyllde sin skyldighet att delta i regementsövningarna 1908 och 1911. Från 1928 erhöll Carl som 55-åring en årlig pension på 200 kr med skyldighet att kvarstå i reserven till sin 65-årsdag.

Infanteriregementet Livregementet till fot bytte 1904 namn till Livregementets grenadjärer (I3). Regementet blev kvar på Sannahed till 1912 då det flyttade till Örebro.

Skogsutbildning

Förutom den militära utbildning Carl fick som officer praktiserade han i skogsarbete. Skogvaktare Adolf Riddarsporre intygar 1894 att Carl "under tiden jemte witsord om god flit i förening med ordningfullt och hedrande uppförande" biträtt honom med timmermärkning under flera vintrar samt huggit timmer och kolved och gallrat under våren 1894. Samma år skriver Berthold Olsson, skogvaktare vid Borgviks aktiebolag, i ett rekommendationsbrev "att han (Carl) under denna tid ådagalagt flit och god arbetsförmåga och ett i allo hedrande uppförande. Hvarför jag honom vill rekomendera till det bästa". I det senare framgår att Carl deltagit i arbete med kolning i milor med alla dess moment.

Från november 1894 till oktober 1895 gick Carl på Wermlands och Örebro läns skogsskola i Presterud. På sensommaren deltar Carl, som en del av utbildningen, i kolning vid Håkanbol. Han skriver då en kolningsjournal som är läsvärd. Den lyser av en 22-årings nyfikenhet tillsammans med en noggrannhet som kanske var ett personlighetsdrag hos Carl. I hans sammantaget fina betyg syns ett ingenjörsdrag:

1. Skogshushållning med tillhörande arbeten: med beröm godkänd
2. Kännedom om de allmänna skogsträden: med beröm godkänd
3. Kännedom om de hufvudsakligaste för skogshushållning och jagt vigtiga djuslag: med beröm godkänd
4. Kännedom om skogs- och jagtförfattningar uti hvad dessa angå skogvaktares tjänstgöring: med beröm godkänd
5. Kolning: med beröm godkänd
6. Skrifning: berömlig
7. Läsning av tryckt och skrifven stil: med beröm godkänd
8. Räknekonst: berömlig
9. Uppmätning, kartläggning och uträkning af ytor, kroppars kubering samt afvägning: berömlig
10. Jagt- och skjutkonst: med beröm godkänd

Hans flit har varit: berömlig

Hans uppförande: hedrande

Bokhållare vid Ullavi gård

Ullavi gård var fram till början av 1870-talet översteboställe för Livregementets husarkår och innehades av baron Palmstjerna. Bostället drogs sedan in av staten. Ullavi arrenderades därefter av officeren och friherren Fabian Otto de Geer på Bålby från 1874 till 1890 och vidare fram till november 1902. Carl Bruse var bokhållare vid Ullavi i två år från mars 1901 till mars 1903. Fabian de Geer var född på Säbylund i Kumla som ägdes av familjen Lewenhaupt men som vid Fabians födelse hade arrenderats av hans far.

Säbylund

Efter att Carl lämnat tjänsten som bokhållare vid Ullavi bodde han ett drygt halvår på Säbylund i Kumla. I kyrkboken är han skriven tillsammans med bokhållare Gustav Hjalmar Löfstedt men titeln är bara sergeant. Det är ändå möjligt att Carl även här, precis som på Ullavi, sysslade med bokhållning. Herrgården innehades av fideikomissarie Eugène Lewenhaupt, och var som sagt den herrgård där Fabian de Geer var född.

Lärare vid Kävesta folkhögskola

Under ett halvår, vintern och våren 1903-1904 var Carl biträdande lärare vid Örebro läns folkhögskola i Kävesta. Det var här han först mötte sin blivande fru Anna Karlsson.

Bruksförvaltare vid Karmansbo bruk

Karmansbo herrgård 2013

Den 1 maj 1904 blir Carl bruksförvaltare vid järnbruket i Karmansbo i Västmanland.

Första tiden bor han vid gården Täkten alldeles intill bruket men på västra sidan av strömmen. Karmansbo bruk och herrgård ligger på östra sidan av Hedströmmen i Heds socken. Sockengränsen går längs strömmen och eftersom Carl först bodde på den västra sidan var han då kyrkobokförd i Västra Skedvi församling.

1906 gifter sig Carl med Anna Karlsson i Askersund, hennes hemort. Efter vigseln flyttar de båda in i kavaljersflygeln på Karmansbo herrgård. I september 1907 föder Anna en flicka som dör vid födseln.

Carl förvaltade brukets jord- och skogsegendomar och hade hand om skötseln av järnbruksarbetarnas bostäder. Han skötte också en del bokföring vid bruket. Karmansbo bruks skogsegendomar uppgick till 15 000 tunnland och skogsverksamheten sysselsatte runt 75 personer. Vid 1900-talets början var mycket av skogen närmast bruket avverkad och landskapet var mycket öppet. Karmansbo smedja förbrukade kol från 3 kolmilor per vecka.

Efter att Karmansbo bruk investerat i en ny och modernare hytta i Köping hamnade företaget i ekonomiska trångmål och skogsfastigheterna såldes 1909. I juli detta år måste Carl lämna sin anställning vid bruket.

Jordbruksförvaltare vid Skyllbergs bruk

Efter fem år som bruksförvaltare i Karmansbo flyttar Carl med sin Anna till Skyllberg där Carl blir jordbruksförvaltare eller godsförvaltare vid bruket.

Skyllbergs bruk ligger i Lerbäcks socken men precis som Täkten i Karmansbo ligger Carls och Annas bostad på västra sidan om strömmen och sockengränsen, och kyrkobokföringsförsamlingen är därför Snavlunda. Adressen är Långsberg som annars är känd för det "träslott" som låg på platsen. I Skyllberg föds de två flickorna Ingmari 1911, och Marga 1913.

Arrendator av Ullavi gård

1913 flyttar familjen till Ullavi. Carl får nu återse gården där han tidigare varit bokhållare men nu arrenderar han den själv av staten. På Ullavi föds döttrarna Märta 1915, och Bibbi 1918.

Carl blir kvar på Ullavi till sin död 1939 och är begravd på Sköllersta kyrkogård.

Den övriga familjen Olsson

Samuel dog 1902 medan Clara Maria levde till 1919. De fick sju barn varav fem nådde vuxen ålder.

• Gustav, född 1861, död 1941.
• Wilhelm Richard, född 1865, död 1877, blev bara 12 år.
• Julia Maria, född 1867, död 1925.
• Clara Augusta, född 1871, död 1945.
• Carl Samuel, född 1873, död 1939.
• Gerda Sofia, född 1876, död 1879, blev bara 4 år.
• Gerda Sofia, född 1879, död 1956.

Äldsta sonen Gustav flyttade via Karlstad till Göteborg och vid år 1900 bodde systern Clara Augusta hos honom. Yngsta systern Gerda Sofia, eller faster Gerda, bodde kring år 1940 på Ullavi.

Alla Carl Bruses fyra vuxna syskon återvände till trakten kring Brunsberg och alla dog ogifta.

Äldsta brodern Gustav fick en son, Gustav Verner, år 1900 med en Maria Charlotta Erdman i Göteborg. Gustav Verner, eller Lill-Gustav, flyttade i trettonårsåldern med fadern hem till Brunsberg och bodde med Gustavs syster Julia Maria och farmodern. Lill-Gustav emigrerade senare till Amerika men kom tillbaka till Brunskog 1967.

På Brunskogs kyrkogård finns två familjegravar. I den ena är föräldrarna Samuel och Clara Maria samt dottern Julia Maria begravda och i den andra finns syskonen Gustav, Klara Augusta och Gerda Sofia samt sonsonen Gustav Verner.

Kuriosa om bockarna från Brunskog

Jag som vuxit upp med efternamnet Bruse har ofta fått höra skojfriska associationer till den norska folksagan om De tre bockarna Bruse. Mina lärare och kompisar visste nog inte hur rätt de hade. Förutom att folksagan är norsk och att närheten och relationen mellan Norge och Värmland är stor, så kallas en sockenbo från Brunskog för Brunskogs-bock, eller Brûnskebock på värmländska. Från början var det ett öknamn men med tiden blev det en del av sockenbornas identitet och idag har man i Vikene rest en bockstaty som symbol för bygden. Brunskogs hembygdsförening använder bocken som symbol och deras tidning heter just Brûnske-bocken.