Carl Bruse

Version från den 1 november 2020 kl. 21.59 av Erik Bruse (diskussion | bidrag) (→‎Ett första arbete som tonåring)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)

Carl som barn

I dalgången mellan sjöarna Värmeln och Säveln rinner det vatten som kallas Brunsbergsälven. I dalgången går sedan 1871 också Nordvästra stambanan, idag Värmlandsbanan, som sammanbinder Västra stambanan vid Laxå i Närke med Norge. Spångedal är ett gammalt namn för byn Brunsberg, som ligger mitt på sträckan mellan sjöarna. På platsen fanns från andra halvan av 1600-talet en stångjärnshammare som utvecklades till Brunsbergs bruk. Brukets verksamhet upphörde på 1880-talet.

Carl Bruse föddes den 1873 i byn Brunsberg i Brunskogs socken, Jösse härad i Värmland, som Carl Samuel Olsson, son till maskinisten och skepparen[1] Samuel Olsson och dennes hustru Clara Maria Persdotter. Carl var den femte av sju syskon. Fadern kom ursprungligen från Trankil socken längst ner i sydvästra hörnet av Värmland, på gränsen mot Dalsland och Norge. Modern kom från Billingsfors mitt i norra delen av Dalsland.

Carl skriver själv i något vi kan kalla hans levnadsberättelse:

Jag är född den 25 juli 1873 vid Brunsbergs bruk, Brunskogs socken, Värmland. Mitt första tydliga barndomsminne har jag från den dag då jag fyllde 4 år. Jag låg och “gottade” mig i solskenet och tyckte mig vara stora karlen som var på femte året.

På sommaren 1880 gick jag en termin om 10 veckor i småskolan vid Morjansfors och följande så började jag folkskolan hemma vid bruket vari jag gick tills jag vid 12 års ålder erhöll avgångsbetyg hösten 1885. Från den tiden gick jag i fortsättningsskola varje vår tills jag den 17 maj 1888 började läsa för prästen och blev konfirmerad den 27 oktober samma år.

Eftersom fadern Samuel arbetade som maskinist på Brunsbergs bruks ångbåt bodde familjen i ett av de hus som kallades Basarerna, en rad med tjänstebostäder för brukets anställda som ligger längs järnvägen vid nuvarande Brunsbergs station. Sommaren 1880, när Carl fyllde sju, gick i småskolan i Moriansfors, ett bruk som ligger någon kilometer öster om Brunsberg. Efter det gick han i folkskola och fortsättningsskola vid bruket i Brunsberg. Efter fortsättningsskolan läste Carl "för prästen" och konfirmerades i oktober 1888, femton år gammal.

Ett första arbete som tonåring

Den snart 16-årige Carls första arbete blev som eldare på ångbåten Borgvik som fadern Samuel förde befälet på. Med båten bogserade de kol och timmer från Brunsberg över sjön Värmeln ner till Borgvik. Arbetet på bogserbåten startade så tidigt på våren som det var möjligt och i början av säsongen var det mycket att göra med timret som avverkats under vintern. Mot slutet av sommaren och under hösten var arbetet lugnare. Sista resan gjordes sent i november och under vintern 1890 hjälpte Carl till vid bruket med mätning av timmer och när våren kom vidtog arbetet på bogserbåten igen.

På våren 1889 fick jag som eldare medfölja min fader på ångbåten Borgvik vilken gjorde sin första resa för året till Borgvik den 2 maj. Under försommaren hade vi ganska bråttom med bogsering av kol och timmer till Borgvik så att vi gick mest varenda dag, men på eftersommaren var det bättre tid. Vi hade sedan uppläggningen den 12 december.

Den 16 januari 1890 kom Gustaf hem, då voro alla syskonen hemma till den 20 januari. Den tionde februari reste Gustaf till Göteborg.

Vintern 1890 var jag med vid intummningen av bolagets timmer vid sjöarna. Våren kom tidigt detta år. Redan 14 april gjorde vi första resan till Borgvik. Förhållandet var då som året förut, mycket att göra på försommaren och mindre på eftersommaren. Vi gjorde sista resan till Borgvik den 30 november.

Gustav var då Carls 12 år äldre äldre och enda bror.