En liesmed med andlig resning

Från Bruses anor
Hoppa till: navigering, sök

Smeden Per Johan Persson är på vag nerför Skrukegatan från sitt hem Smedsjötorp strax bortom Östansjö gård.
Vart år han på väg och vad för han Med sig?

Se´n lärotiden, kanske hos de mångkunniga Lerbäckssmederna, har han under vinterhalvåret i sin smedja tillverkat sådana liar som bättre än alla andra lämpade sig för det svårslagna starrgräset på de ännu inte torrlagda Kvismareängara. Det var därifrån bönderna i de stora Sköllersta- och Askersbyarna hämtade en stor del av vinterbehovet för sin kreaturshållning. Ösansjösme´n som han vanligen kallades var nu alltså ute på försäljningsresa. Det var 150 är sedan och långt framåt som Per Johan Persson kom att bli ett vida känt begrepp i Östernärkesbygden. I Sme´ns sortiment ingick också skäror och skridskor, de sistnämnda för Viningarnas behov.

Men det var inte endast det materiella behovet Östansjösme´n sökte tillfredsställa hos östernärkingarna. Han kom allteftersom att bli något av predikant eller kolportör. Den tid då Östansjösme´n var verksam med tillverkning av liar och andra nyttigheter under flera decennier sammanföll till stor del med den baptistiska väckelserörelsens framstormande i bygden. Den ena baptistförsamlingen efter den andra bildades och kapell och bönhus växte upp bl. a. i Testa med utpost i Boängen.

Per Johan Persson föddes 1810 i Nedre Skruke, blev gift med Fiskingeflickan Anna, var till sin bortgång bosatt vid Smedstorp under Östansjö. Förutom sin yrkesskicklighet hade han tillägnat sig läs- och skrivkunnighet, något som inte var så vanligt på den tiden. I många stycken kom han följaktligen att bli präst och klockare i sin hemförsamling Sköllersta till stor hjälp, då barnen skulle gå och läsa, vid giftermål och dödsfall. Östansjö rote var stor och mycket folkrik och sme´n fick säkerligen ställa upp i många andra sammanhang också.

I sin verksamhet som lieförsäljare i en stor bygd och genom kontakten med prästerskapet kom Östansjösme'n snart i förbindelse med den framryckande baptiströrelsen. Han måste ha påverkats. I en av hans biblar, i min ägo, har han själv skrivit att han var 'född för andra gången i Asker 1856". Helt naturligt ställer man sig frågan, om han blev baptist eller om han förblev sin församlingskyrka i Sköllersta trogen.

Prästerskapet var säkerligen mycket angeläget att ha kvar den skriv- och läskunnige Östansjösme'n "på sin sida" i en synnerligen brydsam situation. Det var ju till stor del bland skogsbygdens folk som väckelsen stormade fram kraftigast. Som uppskattning för sin medhjälp till präst och klockare i Sköllersta fick Östansjösme´n en gång den sällsynta ynnesten att från predikostolen få förkunna Guds ord.

Under sina försäljningsfärder som sträckte sig bort till Hampetotp och Vinön sammlade Per Johan Persson under kvällsstunderna i någon bondes storstuga ofta en stor skara människor, som lyssnade till hans utläggningar om den rätta tron, som just i dessa trakter och i dessa svåra brytningstider var föremål för diskussioner och dispyter.

Östansjsme´n Per Johan Perssonvar en lättsam, vänlig och språksam man och var säkerligen välkommen i bondehemmen i bygden söder om Kvismaredalen. Hans verksamhet som tillhandahållare av behövliga verktyg och som religiös förkunnare var utan tvekan mycket upp-skattad.


Skrivet av Mårten Lindqvist (dotterdotterson till Per Johan Persson) Ur Sköllersta hembygdsförenings medlemsblad Årg. 1 Nr. 1, Juni 1989